mullvadens

Dagen började med att min handledare bad mig gå och handla frukt. Efter det bad hon mig dammsuga hela lokalen, torka bord och tända ljus. Efter det tog jag egna initiativ och genomförde sådant som jag vet att jag duger till, nämligen plocka undan disk, tömma diskmaskiner och göra soppmackor och croque monsieur (tur att jag valde spanska som andraspråk och inte franska).

Igår var det bara jag och min handledare som tog hand om cafét och tyvär så var hon ibland tvungen att lämna kassan några minuter för att t.ex. baka bröd, så då var jag tvungen att hålla ordningen uppe och stå i kassan. Något som inte slutade lyckligt för min del. Jag stod och hoppades av hela mitt hjärta att ingen kund skulle komma in medans jag stod där eftersom jag inte kan någonting. Ursula, min handledare,  har t.ex. inte visat mig hur man gör varken latte, cappuccino eller någon annan slags kaffe, förutom bryggkaffe :) och eftersom de flesta som besöker cafét beställer kaffe, så visste jag redan då att jag var illa ute.

Det kom in två tanter varpå den ena tanten mumlade något obegripligt till mig. När jag inte förstod vad hon ville ha blev hon sur...are. Efter ytterliggare några mumlingar gissade jag på att hon ville ha soppa, vilket hon ville, men när jag sedan skulle knappa in beställningarna på kassaapparaten och råkade knappa in ett för högt pris, hehe, så blev hon ännu surare och jag sprang ner och hämtade Ursula som omedelbart fick ta över.

Det är sorgligt hur sådana här saker kan förstöra hela ens dag. Jag vill aldrig mer står i kassan! 
Jag vet att övning ger färdighet och att jag inte kommer bli bättre om jag inte fortsätter öva men eftersom Ursula inte orkar lära mig hur kassan fungerar ordentligt och eftersom jag inte tål fler sura tanter, så är det en risk jag är villig att ta.

Ciao!!
//Johanna