THE END (the Energy Never Dies)
Om jag skulle jämföra de två ställen jag praoat på under de här två veckorna kan jag konstatera att det var stor skillnad på de två arbetsplatserna.
Det är svårt att säga vilket ställe jag trivdes bäst på. På Pressbyrån tålde jag inte arbetskläderna och de gjorde mig osäker, så därför får Kafé Mäster Olof ett stort plus eftersom man där fick ha sina egna kläder. Arbetssysslorna var nog lite mer varierande på Kafé Mäster Olof och kanske även lite roligare eftersom jag fick stå i kassan (en chans jag dock inte tog, men som jag inte ångrar ett dugg eftersom jag förmodligen bara hade gjort bort mig... ännu mer)
Ett enormt plus med Pressbyrån var trots allt att personalen var mycket trevligare och tålmodigare där, något som har en stor betydelse när jag säger att jag, om jag skulle få välja, hellre skulle välja att fortsätta jobba på Pressbyrån istället för på Cafét.
Min handledare på Pressbyrån var jättesnäll och glad, till skillnad från min handledare på Kafé Mäster Olof som verkade vilja lägga ner så lite tid som möjligt på mig.
Att hon inte visade mig hur man gjorde kaffe var en utav dem saker som bidrog till att jag inte ville (kunde) stå i kassan, eftersom så gott som alla som besökte cafét ville ha kaffe.
Hur kassan fungerade förklarade hon bara lite snabbt och halvhjärtat.
Dessa praodagar har givit mig kunskaper om hur det fungerar inom såväl cafébiträdesyrket som inom butiksbiträdesyrket.
Att arbeta som cafébiträde är mycket mer stressigt och energikrävande än vad jag trodde att det skulle vara och i fortsättningen kommer jag att uppskatta dem som arbetar inom cafébranchen mer än vad jag gjorde innan.
Jag beundrar de butiksbiträden som ständigt orkar ha ett så glatt och hjälpsamt humör till sina kunder, trots att många kunder verkar se ner på dem och behandla dem som skit.
Jag är nöjd över min insats under praon. Jag har gjort mitt bästa och alltid gjort det jag blivit tillsagt att göra trots att jag i vissa situationer känt mig ytterst obekväm.
Jag vet att jag inte hade behövt ge upp kassaarbetet på cafét bara för två sura tanters skull men eftersom min handledare heller inte verkade orka visa mig ordentligt hur kassan fungerade och hur man gjorde kaffe, så hade jag heller ingen lust att försöka få henne till det.
Hade hon gjort det hade jag säkert lärt mig mycket mer och det hade förmodligen blivit roligare att arbeta där, men, men...
Jag är nöjd iallafall.
Det känns helt okej att praon är över men det känns däremot inte så kul att komma tillbaks till skolan.
Okej, skolan i sig är helt ok men att sitta hemma och plugga hela eftermiddagarna/kvällarna är dock ingen hitt. Får ångest när jag tänker på det. Juste, en till sak jag lärt mig under praon är att skolan kräver mycket mer arbete än vad det gör att jobba.
Jag menar; när man jobbar så jobbar man bara X antal timmar, sedan får man gå hem och göra vad man vill. När man går i skolan kan man inte förvänta sig att gå direkt hem efter skolan och göra det man vill, utan man måste plugga, i många fall resten av dagen och kvällen.
Men det är bara två veckor kvar, sedan är det höstlov och ungefär halva terminen har passerat :)
Bara att kämpa på!
Ciao!
//Johanna
En solstråle tittade förbi
Inget speciellt alls och efter att jag hade ätit lunch började jag bli ivrig att få gå hem.
Men dagen fick en ytterst trevlig vändning när min kära vän Johanna kom förbi cafét för att göra mig sällskap och därmed blev den sista tiden mycket roligare.
Kärlek till dig för det!
För att vara ärlig så är inte min handledare direkt världens mest pratglada person, inte mot mig iallafall. Det är faktiskt väldigt trist men tur är då att jag har Ullis, som också jobbar på Mäster Olofs. Hon uppskattar det jag gör och uppmuntrar mig. Dessutom bjuder hon på ett glatt humör.
Jag har upptäkt att beröm är väldigt viktigt när man praoar eftersom annars känns det bara som att allt man gör är onödigt och inte till någon speciell nytta.
Man behöver få känna uppskattning för att kunna prestera bra helt enkelt.
Imorgon hoppas jag på att Ullis ska visa mig hur man lagar latte, cappuccino etc.
Hon sa idag att hon skulle visa mig det så att jag kan stå i kassan. Hon och Johanna var så snälla att än en gång visa mig hur man sköter kassan. Det vore roligt att få lära sig något nytt nu efter att ha diskat mesta delen av veckan, så att få laga kaffe skulle vara kul!
Ciao!
//Johanna
Hundra tömda diskmaskiner senare...
Idag fick jag träffa en ny person som jobbar på Kafé Mäster Olof. Hon kallas Ullis och är jättetrevlig.
Det var alltså hon och jag som öppnade butiken. Min handledare kom först senare. Jag fick som vanligt torka bord, dammsuga och tända ljus. Sedan fick jag baka bröd och gå och handla bröd. Det behövdes mycket bröd eftersom vi väntade ett sällskap på 26 personer. Alla skulle ha soppa, vilket var ett problem eftersom det inte fanns 26 soppskålar. Som tur var fick vi låna några extra soppskålar, varifrån vet jag inte, men jag fick iallafall vara snabb med att plocka undan all disk för det blev en hel del soppskålar att diska.
Dessutom skulle alla dricka kaffe och därför hade vi även en massa kaffekoppar att ta hand om.
Plus att man var tvungen att ta hand om alla övriga gästers disk.
Det var en galen situation men det känns ändå bra när det finns mycket att göra. Då går tiden så mycket fortare och man känner sig mer betydelsefull.
Det känns som om jag har tömt flera hundra diskmaskiner idag!
Den här dagen har fått mig att inse hur stressigt det måste vara att arbeta som exempelvis kock och att det inte är så lätt att vara cafébiträde som man tror.
Det är inte svårt men det krävs mycket hårt arbete, energi och glatt humör. Hädanefter kommer jag definitivt att uppskatta de som jobbar som serveringspersonal mer.
En bra erfarenhet!
Det bör även tilläggas att Ullis sa att jag fick ta något bakat att äta om jag ville, så jag tog såklart chansen att ta en bit blåbärspaj. Jag har nämligen suktat efter en bit paj hela veckan! :P
Den var välförtjänt!
Ciao!
//Johanna
Aldrig mer stå i kassan!
Dagen började med att min handledare bad mig gå och handla frukt. Efter det bad hon mig dammsuga hela lokalen, torka bord och tända ljus. Efter det tog jag egna initiativ och genomförde sådant som jag vet att jag duger till, nämligen plocka undan disk, tömma diskmaskiner och göra soppmackor och croque monsieur (tur att jag valde spanska som andraspråk och inte franska).
Igår var det bara jag och min handledare som tog hand om cafét och tyvär så var hon ibland tvungen att lämna kassan några minuter för att t.ex. baka bröd, så då var jag tvungen att hålla ordningen uppe och stå i kassan. Något som inte slutade lyckligt för min del. Jag stod och hoppades av hela mitt hjärta att ingen kund skulle komma in medans jag stod där eftersom jag inte kan någonting. Ursula, min handledare, har t.ex. inte visat mig hur man gör varken latte, cappuccino eller någon annan slags kaffe, förutom bryggkaffe :) och eftersom de flesta som besöker cafét beställer kaffe, så visste jag redan då att jag var illa ute.
Det kom in två tanter varpå den ena tanten mumlade något obegripligt till mig. När jag inte förstod vad hon ville ha blev hon sur...are. Efter ytterliggare några mumlingar gissade jag på att hon ville ha soppa, vilket hon ville, men när jag sedan skulle knappa in beställningarna på kassaapparaten och råkade knappa in ett för högt pris, hehe, så blev hon ännu surare och jag sprang ner och hämtade Ursula som omedelbart fick ta över.
Det är sorgligt hur sådana här saker kan förstöra hela ens dag. Jag vill aldrig mer står i kassan!
Jag vet att övning ger färdighet och att jag inte kommer bli bättre om jag inte fortsätter öva men eftersom Ursula inte orkar lära mig hur kassan fungerar ordentligt och eftersom jag inte tål fler sura tanter, så är det en risk jag är villig att ta.
Ciao!!
//Johanna
Mäster Olofs Kafé, Gamla Stan
Dock bara från utsidan men det får duga.
Visst är det fint?
Då ska ni se insidan! ;)
Ciao!
//Johanna
Mäster Olofs Kafé
Min nya handledare Ursula har visat mig hur man sköter kassan. Jag kände att jag hängde med i det hon sade, ända tills hon skulle berätta hur det gick till vid kortköp :O
Det var en hel del att tänka på men jag tror att jag kommer få bättre flyt efter att ha tränat mera.
När en anstäld (du vet han Krister, Breime?) skulle köpa lunch, så fick jag ta emot honom för att öva. Det gick bra. Han betalade kontant, puh! :P
Lite senare fick jag också ta emot en annan kund eftersom min handledare inte var i närheten för tillfället. Tursamt för mig så skulle hon bara köpa en hallongrotta, så det slutade lyckligt även denna gång :D
Förutom att ha stått i kassan har jag även tömt ett oräkneligt antal diskmaskiner, städat upp efter kunder, pratat med kunder, gått och handlat, öppnat butiken och gjort mackor.
Det känns bra att ha så pass varierande sysslor att sköta och det känns kul att jag får prova på en hel del seriösa saker som att stå i kassan!
Jag kommer att jobba från kl. 9.00 till 15.00 varje dag.
Ett extra plus får även min nya praoplats för att jag får gratis lunch här! :P
Önska mig lycka till imorgon!
Ciao!
//Johanna
Sista dagen på Pressbyrån!
Som belöning för mina insatser hos dem under veckan fick jag massa kanelbullar, som jag för övrigt har suktat efter hela veckan, choklad och tuggummin. Eftersom de inte kan ta emot folk under 18 år för sommarjobb så sa min handledare Sofia att jag kan komma dit och extrajobba lite i vinter istället om jag vill. Det skulle kännas bra att tjäna lite extra pengar och jag skulle gärna vilja hjälpa till men jag får se om jag har tid. Hon sa iallafall att jag skulle ringa i vinter om jag vill komma tillbaks och att jag är mer än välkommen tillbaka. Jag sa att jag vill komma tillbaks och att jag ska ringa henne.
Det känns skönt att arbetsveckan är slut och det känns bra att de var näjda med min hjälp. Det har varit ganska kul och jag har rört på mig en hel del om man jämför med hur LITE man rör på sig i skolan. Det har varit skönt. Nu är jag astrött och det känns skönt att det är helg.
Nästa vecka väntar café! :D
Ciao!
//Johanna
Prao Dag 4
Trots att det var den längsta arbetsdagen hittills, så har det ändå varit den bästa hittills. Jag känner att jag har börjat få en bra uppfattning om vad som gäller och vad som jag kan hjälpa till med. Därför har jag tagit en hel del egna initiativ idag, vilket har känts bra. Det verkade också som om min handledare uppskattade det.
Efter att ha fyllt på drickakylen flera gånger under dagen har jag lärt mig att folk dricker otroligt mycket Coca Cola! Jag visste redan innan att Cola är den populäraste läskedrycken men att folk är SÅ besatta av den var en ny erfarenhet för mig. Liten kul reflektion sådär, hehe... :)
Dagens höjdpunkt för mig var då jag erbjöd mig att hjälpa en tant med att lägga i två bullar i en påse åt henne, då jag förstod att hon inte kunde klara av det själv. Hon blev jätteglad och hela hon sken upp när jag erbjöd henne min hjälp och det gjorde verkligen min arbetsdag så mycket ljusare. Hon var verkligen jättesöt.
Älskar verkligen snälla söta tanter, bulltanter tycker jag att de bör kallas. Men sura, elaka tanter däremot, de är snällt sagt inte roliga att tas med. Haha.
Imorgon är det den sista dagen för mig på Pressbyrån. Yihoo!
Ciao!
//Johanna
